Nu börjar det att närma sig.
Ännu några dagar har gått sedan jag skrev sist. Det går så fort! Hinner knappt blunda när det ska föreställa natt och jag hinner knappt öppna ögonen på dagen.
I måndags kväll åkte jag till Norberg för att styra upp lite grejer där. Under tisdagen gick jag på loppis och slappade mest. Jag ringde till A-Ms föräldrar också, det var ett tervligt samtal. En liten present till A-M ska det skicka med mig, det är ju hennes födelsedag när jag åker! På onsdagen hade jag tid hos läkaren.
Det var en konstig läkarundersökning. Först hade de glömt att registrera mig i datorn, så jag fick komma in mycket senare. När jag väl kom in till läkaren så fick jag berätta om min resa och så bestämde vi hur mycket medicin jag skulle ha med mig till Australien. Ingen undersökning alls nästan, hon lyssnade lite på hjärtat när jag tvingade henne (nästan under pistolhot). Hon konstaterade att jag var frisk och det var ju bra, hur väl man nu kan kontatera det när man inte ens har rört patienten. Knäppt var det!
Jag fick med mig en spruta med vacin mot hepatit A och den fick mamma ge mig när jag kom hem. (För er som inte vet så är mamma distrikssköterska och får ge sprutor). Och vad jag ojade mig för den där sprutan. Eftersom jag var sur från läkarbesöket så fick jag ta hem sprutan så mamma fick ge mig den hemma i hemmets trygga vrå. Men när blev jag spruträdd? Hm. Har väl inte varit så fjompig förr? Nu var jag det i alla fall och när mamma äntligen fick sticka mig i armen insåg jag att jag inte alls behövt oroa mig. Sprutan kändes inte alls. Och då menar jag att inte: "det kändes ju när hon stack in nålen och sedan spände det lite i huden". Utan det kändes ingenting! Så om ni ska ta anti-hepatit-spruta. Oroa er inte!
Dagen ägnades också åt att gå till Apoteket där jag köpte en hel arsenal med medicin och grejer. Notan slutade på 1200 kr. Typiskt att man ska vara en kronisk sjukling! Mer måste jag väl köpa också, sådant som ej är på recept, men det får bli på apoteket i Västerås.
På eftermiddagen skjutsade mamma mig till Fagersta för att jag skulle ta tåget hem. Vi hann med lite loppis i fagersta också, men fyndet som jag hade spanat in i skyltfönstret hade någon köpt. BHUHU! Snacka om att jag blev bitter och ledsen. Typiskt! Varför skulle jag få syn på den där grejen över huvud taget då?!
Mamma vinkade sedan av mig vid stationen och tågresan var lugn, inga störiga människor som var ombord. Sedan fick jag gå hela vägen hem, det känns som en mil när man är på det humöret fast det inte alls är långt egentligen.
På kvällen spanade jag in vattenflaskan jag vill köpa på Internet. Det är en mjuk vattenflaska som går att rulla ihop när man inte använder den. Skulle vilja ha.... Men den är så jäkla dyr. Mamma har sagt att hon kan köpa den åt mig men det känns ändå lite onödigt. Å ena sidan vet jag att den är bra och praktisk, å andra sidan så kostar den mycket och jag vet inte om jag kommer ha så superstor användning för den? Just nu vet jag ingenting känns det som! Velig är jag!
Over and out! Eller....
I måndags kväll åkte jag till Norberg för att styra upp lite grejer där. Under tisdagen gick jag på loppis och slappade mest. Jag ringde till A-Ms föräldrar också, det var ett tervligt samtal. En liten present till A-M ska det skicka med mig, det är ju hennes födelsedag när jag åker! På onsdagen hade jag tid hos läkaren.
Det var en konstig läkarundersökning. Först hade de glömt att registrera mig i datorn, så jag fick komma in mycket senare. När jag väl kom in till läkaren så fick jag berätta om min resa och så bestämde vi hur mycket medicin jag skulle ha med mig till Australien. Ingen undersökning alls nästan, hon lyssnade lite på hjärtat när jag tvingade henne (nästan under pistolhot). Hon konstaterade att jag var frisk och det var ju bra, hur väl man nu kan kontatera det när man inte ens har rört patienten. Knäppt var det!
Jag fick med mig en spruta med vacin mot hepatit A och den fick mamma ge mig när jag kom hem. (För er som inte vet så är mamma distrikssköterska och får ge sprutor). Och vad jag ojade mig för den där sprutan. Eftersom jag var sur från läkarbesöket så fick jag ta hem sprutan så mamma fick ge mig den hemma i hemmets trygga vrå. Men när blev jag spruträdd? Hm. Har väl inte varit så fjompig förr? Nu var jag det i alla fall och när mamma äntligen fick sticka mig i armen insåg jag att jag inte alls behövt oroa mig. Sprutan kändes inte alls. Och då menar jag att inte: "det kändes ju när hon stack in nålen och sedan spände det lite i huden". Utan det kändes ingenting! Så om ni ska ta anti-hepatit-spruta. Oroa er inte!
Dagen ägnades också åt att gå till Apoteket där jag köpte en hel arsenal med medicin och grejer. Notan slutade på 1200 kr. Typiskt att man ska vara en kronisk sjukling! Mer måste jag väl köpa också, sådant som ej är på recept, men det får bli på apoteket i Västerås.
På eftermiddagen skjutsade mamma mig till Fagersta för att jag skulle ta tåget hem. Vi hann med lite loppis i fagersta också, men fyndet som jag hade spanat in i skyltfönstret hade någon köpt. BHUHU! Snacka om att jag blev bitter och ledsen. Typiskt! Varför skulle jag få syn på den där grejen över huvud taget då?!
Mamma vinkade sedan av mig vid stationen och tågresan var lugn, inga störiga människor som var ombord. Sedan fick jag gå hela vägen hem, det känns som en mil när man är på det humöret fast det inte alls är långt egentligen.
På kvällen spanade jag in vattenflaskan jag vill köpa på Internet. Det är en mjuk vattenflaska som går att rulla ihop när man inte använder den. Skulle vilja ha.... Men den är så jäkla dyr. Mamma har sagt att hon kan köpa den åt mig men det känns ändå lite onödigt. Å ena sidan vet jag att den är bra och praktisk, å andra sidan så kostar den mycket och jag vet inte om jag kommer ha så superstor användning för den? Just nu vet jag ingenting känns det som! Velig är jag!
Over and out! Eller....
Kommentarer
Trackback
