Effektiva veckor
Ja, mina sista veckor i Australien gick fort och jag utnyttjade tiden maximalt. Hann inte riktigt med att blogga.... Nu är jag hemma i vackra Svea igen. När vi gick in för landning på Arlanda kunde jag bara tänka: Oh, vad Sverige är vackert! Färgerna och naturen med all färg. wow! Äntligen hemma igen!
Naturligtvis så ska ni få en uppdatering på vad som hände efter det att jag varit i Alice Springs men det kommer dröja några veckor är jag rädd... Idag har jag åter packat ryggan för imorgon bär det av till Danmark för en veckas scoutläger med mina vänner i Sankt Olof scoutkår i Västerås. Därefter blir det tripp till Kopparbo för ännu mer scouting och sjörövarläger. Så.... efter det kan jag hänga lite mer på nätet. Håller just nu på att vänja mig vid att använda åäö igen när jag skriver på tangentbord. Svårare än man kan tro.
Over and out!
Naturligtvis så ska ni få en uppdatering på vad som hände efter det att jag varit i Alice Springs men det kommer dröja några veckor är jag rädd... Idag har jag åter packat ryggan för imorgon bär det av till Danmark för en veckas scoutläger med mina vänner i Sankt Olof scoutkår i Västerås. Därefter blir det tripp till Kopparbo för ännu mer scouting och sjörövarläger. Så.... efter det kan jag hänga lite mer på nätet. Håller just nu på att vänja mig vid att använda åäö igen när jag skriver på tangentbord. Svårare än man kan tro.
Over and out!
Rapport Uluru (eller multiguidetrippen)
Dag 1 (22/6)
Upp sjukt tidigt for att fara ut pa tur igen. Jag kanner mig som en tvattakta turist! Hoppade pa bussen dar guiden Magsy halsade oss valkomna genom att beratta att det var svinkallt under natterna ute i odemarken, det kunde t.o.m. bli minusgrader. Sa om vi hade kassa sovsackar som "bara" gick ner till noll grader sa borde vi hyra en extra (suck, har har man slapat pa den dar jakla sovsacken over halva jordklotet.... sa maste man hyra en extra. For fuck sake, det ar ju kallare har i Australien an hemma i Sverige. Det tycker jag ar fel!) Sa 15 dollar fattigare styrde vi kosan mot den jattestora stenen mitt i Australien...
Forsta stoppet var en kamelfarm (dromedarfarm var det faktiskt aven om det kallades camelfarm). Dar kunde man rida kamel om man ville: skumpa fram langsamt 50 meter och skumpa fram fort i ytterligare 50 meter for ynka 5 dollar. Ha! Man kunde ocksa ata kamelburgare och kopa turistiga prylat av originalet som agde farmen. Klappa kameler fick man gora gratis...
Efter ett par timmar stannade vi for branslepafyllnad bade for oss och bussen vid en bensinmack. Och tro det eller ej, nar vi klav pa bussen igen hade vi helt plotsligt fatt en ny gudie. Sticky skulle ta oss till campingplatsen dar vi skulle spendera natten. Magsy hade blivit sjuk, troligen swineflu... eller camelflue. Men till campingen kom vi och Sticky var en utmarkt guide som underholl oss med namnlekar m.m. (vi fick skriva vara namn pa fonstren (!) i bussen.) Vi kom fran spridda delar av varlden... Schweiz, Tyskland, Kanada, Japan, Korea, Irland, Danmark, Italien och Sverige.
Vid campingkoket mottes vi av var tredje guide Nic... (Ja, oturligt nog sa var Sticky tvungen att aka tillbaka till Alice Springs...) Vi lagade lunch tillsammans (Mackor, pa ackelvitt brod. Ni vet sant dar plastigt brod som man ska stoppa i brodrosten. Langtar tills jag kommer till Svea igen med rallarhalvor och lingongrova!) Sedan styrde vi kosan mot Uluru, eller Ayers rock som stenen kallas pa nysprak. Nic slappte av oss och vi fick valja mellan att promenera den knappa milen runt eller klattra den dryga kilometern upp. Vi valde alla att gora Base walk (den knappa milen) for att inte inkrakta pa den aboriginska tron. Toppen av Uluru ar "helig mark" for aboriginerna som kommer fran det omradet. Det ar endast ett fatal man som ar tillatna att klattra till toppen. For nagra tio-tals ar sedan kom det nya, vita manniskor till Uluru och "stal" marken och borjade ta dit turister som givetvis skulle klattra till toppen. Pa 80-talet fick aboriginerna "tillbaka" marken och det ar nu en nationalpark som drivs gemensamt av aboriginerna och "staten". Men an idag klattrar turister upp till toppen av Uluru (aven om jag inte riktigt fattar varfor, det finns inget att se fran toppen mer an sand, sand, sand, grus och stoft...).
For den som sag orattvisan i att endast ett fatal man fick klattra upp till toppen av Uluru sa kan jag genast lugna er genom att saga att aboriginerna verkar vara ett jamlikt folkslag. Mannen har sina heliga marker eller platser men det har ocksa kvinnorna, platser dit bara kvinnor far ga. Platser dar de utfor sina hemliga riter och seder. Exempelvis sa invigs mannen i "forsamlingen" nar de anses vara vuxna (det kan vara nar de ar tio ar eller nar det ar 18... Det beror pa mannens erfarenheter och kunskap). Nar de blivit invigda och ar "man" och inte langre pojkar sa ska de gifta sig. Aldermannen radar upp 3-4 man framfor en kvinna. Det ar nu kvinnans uppgift att valja sin make, hon valjer givetvis den starkaste, snyggaste och pa alla andra satt den basta.
Ater till Base walk.... Jag och Marlene fran Danmark slog folje och promenerade den knappa milen. Manga fotografier blev det men pa nagra stallen ar det forbjudet att fotografera Uluru. Forbudet galler de heliga och hemliga kvinnliga resp. manliga platserna. Om en aboriginsk man far se en hemlig, kvinnlig plats maste mannen straffas och vice versa (detta galler aven fotografier). Knappt tva timmar tog det for oss att ta oss runt den stora stenen (knappt 500 meter hog, ca 6000 meter ner under mark och allt detta ar en enda stor sten). Och vem vantade pa oss vid bussen? Ja, inte var det guiden Nic i alla fall... Var nya guide kallas Doc - eller guide nr 4.
Solen stod redan lagt pa himlan och vi fick skynda pa resten av gruppen for att hinna till "sunset area" for att kolla in hur klippan andrade farg fran brunrod - rostrod - glodrod - rostrod - morkt brunrod - svart. Efter lite skumpa ur plastmugg akte vi tillbaka till campen dar vi borjade ordna med kvallsmaten. Kolden borjade krypa narmare och snart satt vi matta och belatna kring lagerelden. ("Omkring var eld vi nu samlats har, liksom sa ofta forr men innan nagon till orda tar sa sjunga vi uti kor.....")
Snark i vara "swags".
Dag 2 (23/6)
Tack gode Gud att jag valde att besoka Uluru under vinterhalvaret. Soluppgangen ar vid 7-tiden och inte vid 5-tiden som under sommarhalvaret. Eftersom vi skulle borja dagen med att beskada soluppgangen fick vi sovmorgion till 05.30 (under sommaren far man pallra sig ur swagen vid 03.30). Vi stokade undan vara swagar och kakade frulle och drog ivag mot Uluru igen. Nagra siluettbilder av klippan hann vi med innan vi korde till "sunrise area" (ja, jag vet, det ar lite skrattretande att de har speciella omraden for soluppgang och solnedgang).
Vi gick en tur med guiden som visade oss nagra av klippans heliga platser och berattade historier om dess invanare, bade manniskor och djur. Bland annat berattade han om nar de forsta vita kom till omradet och borjade starta turistturer. Just under den tiden pa aret var aboriginerna inte just vid Uluru utan de flyttade runt for att folja "maten". De vita turisterna tyckte att det skulle vara kul att kunna klattra upp for berget och satte darfor upp en "ledstang". Denna ledstang finns kvar an idag. Ni kan ju tanka er vad aboriginerna tankte nar de kom tillbaka till sitt berg och "nagot" hade gjort detta pa vagen upp till mannens heliga plats. Hmm...
Efter en fargskiftande soluppgang snorade vi pa oss vandringsskorna for att ta en tur i dalarna mellan stenklumparna i Kata Tjura el Olgas (tror jag de heter). Omradet ligger i narheten av Uluru men ar till skilnad fran Uluru flera stora stenklumpar istallet for en stor. Det var en trevlig liten vandring dar vi bland annat sag tjusig utsikt och kangaroos.
Vi besokte ocksa besokscentrumet for Uluru dar det fanns en fin utstallning och konst- och turistshop. Med en kaffe i handen och en skalle full av intryck hoppade jag pa bussen igen och drog vidare mot Kings canyon. Det blev en massa bussakande med nagra stopp langs vagen. Vi kollade bland annat pa en klippa som ser ut lite som Uluru och enligt folkmun har lurat manga besokare under arens lopp. De sags att de har stannat dar, kollat oh fotat och sedan akt tillbaka till Alice springs igen i tron att de sett Uluru... Hihi... Nar vi kom fram till campen for natten var det redan morkt och vi borjade genast laga middag. Kvallen var lite varmare och inbjod till att vara vaken lite langre.
Dag 3 (24/6)
Efter en lugn morgon var det dags att snora pa sig vandringsskorna igen. Dagen skulle agnas at att utforska kings canyon. Det var spannande och oerhort vackert (jag tyckte att det var battre an Uluru, men det kan man ju inte saga hogt). Det borjade bra med att vi besteg en backe som kallades heartattackhill. Ni kan ju tanka er hur den backen sag ut. Men resten av vandringen var enkel och man hade gott om tid att kolla pa naturen.
Tyvarr gar tiden fort nar man har roligt och inte alls lika fort nar man sitter i bussen pa vag tillbaka till Alice Springs, det var namnligen det vi gjorde nastan hela eftermiddagen. Nagra raststopp han vi med, bland annat stannade vi vid e utkikspunkt dar vi kunde se bade Uluru och Olgas. Fick till nagra bra bilder med Uluru och den roda jorden.
Kvallen agnades at packning och sovning. Man blir trott av frisk luft... och skumpiga bussar.
Over and out!
Upp sjukt tidigt for att fara ut pa tur igen. Jag kanner mig som en tvattakta turist! Hoppade pa bussen dar guiden Magsy halsade oss valkomna genom att beratta att det var svinkallt under natterna ute i odemarken, det kunde t.o.m. bli minusgrader. Sa om vi hade kassa sovsackar som "bara" gick ner till noll grader sa borde vi hyra en extra (suck, har har man slapat pa den dar jakla sovsacken over halva jordklotet.... sa maste man hyra en extra. For fuck sake, det ar ju kallare har i Australien an hemma i Sverige. Det tycker jag ar fel!) Sa 15 dollar fattigare styrde vi kosan mot den jattestora stenen mitt i Australien...
Forsta stoppet var en kamelfarm (dromedarfarm var det faktiskt aven om det kallades camelfarm). Dar kunde man rida kamel om man ville: skumpa fram langsamt 50 meter och skumpa fram fort i ytterligare 50 meter for ynka 5 dollar. Ha! Man kunde ocksa ata kamelburgare och kopa turistiga prylat av originalet som agde farmen. Klappa kameler fick man gora gratis...
Efter ett par timmar stannade vi for branslepafyllnad bade for oss och bussen vid en bensinmack. Och tro det eller ej, nar vi klav pa bussen igen hade vi helt plotsligt fatt en ny gudie. Sticky skulle ta oss till campingplatsen dar vi skulle spendera natten. Magsy hade blivit sjuk, troligen swineflu... eller camelflue. Men till campingen kom vi och Sticky var en utmarkt guide som underholl oss med namnlekar m.m. (vi fick skriva vara namn pa fonstren (!) i bussen.) Vi kom fran spridda delar av varlden... Schweiz, Tyskland, Kanada, Japan, Korea, Irland, Danmark, Italien och Sverige.
Vid campingkoket mottes vi av var tredje guide Nic... (Ja, oturligt nog sa var Sticky tvungen att aka tillbaka till Alice Springs...) Vi lagade lunch tillsammans (Mackor, pa ackelvitt brod. Ni vet sant dar plastigt brod som man ska stoppa i brodrosten. Langtar tills jag kommer till Svea igen med rallarhalvor och lingongrova!) Sedan styrde vi kosan mot Uluru, eller Ayers rock som stenen kallas pa nysprak. Nic slappte av oss och vi fick valja mellan att promenera den knappa milen runt eller klattra den dryga kilometern upp. Vi valde alla att gora Base walk (den knappa milen) for att inte inkrakta pa den aboriginska tron. Toppen av Uluru ar "helig mark" for aboriginerna som kommer fran det omradet. Det ar endast ett fatal man som ar tillatna att klattra till toppen. For nagra tio-tals ar sedan kom det nya, vita manniskor till Uluru och "stal" marken och borjade ta dit turister som givetvis skulle klattra till toppen. Pa 80-talet fick aboriginerna "tillbaka" marken och det ar nu en nationalpark som drivs gemensamt av aboriginerna och "staten". Men an idag klattrar turister upp till toppen av Uluru (aven om jag inte riktigt fattar varfor, det finns inget att se fran toppen mer an sand, sand, sand, grus och stoft...).
For den som sag orattvisan i att endast ett fatal man fick klattra upp till toppen av Uluru sa kan jag genast lugna er genom att saga att aboriginerna verkar vara ett jamlikt folkslag. Mannen har sina heliga marker eller platser men det har ocksa kvinnorna, platser dit bara kvinnor far ga. Platser dar de utfor sina hemliga riter och seder. Exempelvis sa invigs mannen i "forsamlingen" nar de anses vara vuxna (det kan vara nar de ar tio ar eller nar det ar 18... Det beror pa mannens erfarenheter och kunskap). Nar de blivit invigda och ar "man" och inte langre pojkar sa ska de gifta sig. Aldermannen radar upp 3-4 man framfor en kvinna. Det ar nu kvinnans uppgift att valja sin make, hon valjer givetvis den starkaste, snyggaste och pa alla andra satt den basta.
Ater till Base walk.... Jag och Marlene fran Danmark slog folje och promenerade den knappa milen. Manga fotografier blev det men pa nagra stallen ar det forbjudet att fotografera Uluru. Forbudet galler de heliga och hemliga kvinnliga resp. manliga platserna. Om en aboriginsk man far se en hemlig, kvinnlig plats maste mannen straffas och vice versa (detta galler aven fotografier). Knappt tva timmar tog det for oss att ta oss runt den stora stenen (knappt 500 meter hog, ca 6000 meter ner under mark och allt detta ar en enda stor sten). Och vem vantade pa oss vid bussen? Ja, inte var det guiden Nic i alla fall... Var nya guide kallas Doc - eller guide nr 4.
Solen stod redan lagt pa himlan och vi fick skynda pa resten av gruppen for att hinna till "sunset area" for att kolla in hur klippan andrade farg fran brunrod - rostrod - glodrod - rostrod - morkt brunrod - svart. Efter lite skumpa ur plastmugg akte vi tillbaka till campen dar vi borjade ordna med kvallsmaten. Kolden borjade krypa narmare och snart satt vi matta och belatna kring lagerelden. ("Omkring var eld vi nu samlats har, liksom sa ofta forr men innan nagon till orda tar sa sjunga vi uti kor.....")
Snark i vara "swags".
Dag 2 (23/6)
Tack gode Gud att jag valde att besoka Uluru under vinterhalvaret. Soluppgangen ar vid 7-tiden och inte vid 5-tiden som under sommarhalvaret. Eftersom vi skulle borja dagen med att beskada soluppgangen fick vi sovmorgion till 05.30 (under sommaren far man pallra sig ur swagen vid 03.30). Vi stokade undan vara swagar och kakade frulle och drog ivag mot Uluru igen. Nagra siluettbilder av klippan hann vi med innan vi korde till "sunrise area" (ja, jag vet, det ar lite skrattretande att de har speciella omraden for soluppgang och solnedgang).
Vi gick en tur med guiden som visade oss nagra av klippans heliga platser och berattade historier om dess invanare, bade manniskor och djur. Bland annat berattade han om nar de forsta vita kom till omradet och borjade starta turistturer. Just under den tiden pa aret var aboriginerna inte just vid Uluru utan de flyttade runt for att folja "maten". De vita turisterna tyckte att det skulle vara kul att kunna klattra upp for berget och satte darfor upp en "ledstang". Denna ledstang finns kvar an idag. Ni kan ju tanka er vad aboriginerna tankte nar de kom tillbaka till sitt berg och "nagot" hade gjort detta pa vagen upp till mannens heliga plats. Hmm...
Efter en fargskiftande soluppgang snorade vi pa oss vandringsskorna for att ta en tur i dalarna mellan stenklumparna i Kata Tjura el Olgas (tror jag de heter). Omradet ligger i narheten av Uluru men ar till skilnad fran Uluru flera stora stenklumpar istallet for en stor. Det var en trevlig liten vandring dar vi bland annat sag tjusig utsikt och kangaroos.
Vi besokte ocksa besokscentrumet for Uluru dar det fanns en fin utstallning och konst- och turistshop. Med en kaffe i handen och en skalle full av intryck hoppade jag pa bussen igen och drog vidare mot Kings canyon. Det blev en massa bussakande med nagra stopp langs vagen. Vi kollade bland annat pa en klippa som ser ut lite som Uluru och enligt folkmun har lurat manga besokare under arens lopp. De sags att de har stannat dar, kollat oh fotat och sedan akt tillbaka till Alice springs igen i tron att de sett Uluru... Hihi... Nar vi kom fram till campen for natten var det redan morkt och vi borjade genast laga middag. Kvallen var lite varmare och inbjod till att vara vaken lite langre.
Dag 3 (24/6)
Efter en lugn morgon var det dags att snora pa sig vandringsskorna igen. Dagen skulle agnas at att utforska kings canyon. Det var spannande och oerhort vackert (jag tyckte att det var battre an Uluru, men det kan man ju inte saga hogt). Det borjade bra med att vi besteg en backe som kallades heartattackhill. Ni kan ju tanka er hur den backen sag ut. Men resten av vandringen var enkel och man hade gott om tid att kolla pa naturen.
Tyvarr gar tiden fort nar man har roligt och inte alls lika fort nar man sitter i bussen pa vag tillbaka till Alice Springs, det var namnligen det vi gjorde nastan hela eftermiddagen. Nagra raststopp han vi med, bland annat stannade vi vid e utkikspunkt dar vi kunde se bade Uluru och Olgas. Fick till nagra bra bilder med Uluru och den roda jorden.
Kvallen agnades at packning och sovning. Man blir trott av frisk luft... och skumpiga bussar.
Over and out!
