On the wallaby
Dag 1
Pa tur igen! Vi hoppade pa bussen 8.30 vilket var humant for en gangs skull! Bussen var redan full och ett glatt gang lyssnade pa guiden Cherine som berattade om dagen som komma skulle. Och bort fran Cairns for vi, upp i bergen pa serpentinvagarsom nastan slog knut pa sig sjalv. Tur att man inte var bakis och att man inte har anlag for aksjuka...
Forsta stoppet var Cathedral Fig Tree som ar ett trad som ser ut som en kyrka. Det ar ett strypartrad som borjar klattra upp pa ett annat trad och sjal naring och tillslut kvaver vardtradet och fortsatter vaxa. Detta trad var ca 800 ar gammalt och da hajjar ni att det var ganska stort. Hela tradet sag ut som rotter som klattrade uppat, mot ljuset. Vi akte vidare till omgivningarnas storsta vulkankrater-sjo dar vi fick en guidad tur genom regnskogen. Var guide visade oss bland annat ett Stinging tree. Ett trad som sticks sa illa att man kan bli sjuk av det och skickan kan kannas upp till ett halvar efter det att man stuckit sig. Vi aktade oss for de traden! Vi fick ocksa se fangrankor som man fastnar i och inte lassnar foren man haller sig stilla. Lunch pa stranden till en sjo!
Efter det for vi till dagens forsta vattenfall. Millaa Millaa Falls ar ett kant vattenfall och jag tyckte det sag ut som en filmkuliss. Sa perfekt liksom. Men vi simmade glatt ut och lat oss fotograferas och masseras av det starka vattenstralarna.
Efter kluriga lekar i bussen stannasde vi for att titta pa annu en typ av vulkankrater. Det sag ut som ett gruvhal som strackte sig minst 150 meter ner i berget. Alla hapnade utom jag och Anna-Maria eftersom vi tyckte att gruvhalen i norberg ar ungefar lika upphettsande som detta var. Men som vinnare av klurtavlingen fick jag slanga ner en sten i halet och vilken small nar stenen traffade vattnet! PAAAANG! Wow! Det var ett coolt pris att fa slanga den stenen! Pa samma plats fanns vattenfall no 2. Dar badade vi ocksa, jag gillade tvaan battre, Dinnerfalls sag i alla fall ut som ett vattenfall!
Tyvarr var dagen nastan slut i och med det. Vi akte till Wallaby lodge dar nagra av oss skulle spendera natten. Vi fikade lite och vi sex aventyrliga overnattare sa hejda till vara nyfunna vanner som akte med guiden tillbaka till Cairns. Buhu!
Vi for ivag pa platypus-spoting, alltsa nabbdjursspaning. Och vi sag.... ingenting. Guiden trostade och sa att vi kunde ta en promenad ner och kolla klockan 06 morgonen darpa istallet om vi ville se nabbdjur. Ha! Som om man skulle orka ga upp sa tidigt for att kanske se ett litet simmande djur! Fnys!
Dag 2
Jag gick i alla fall pa platypus-spoting pa morgonen. jag var anda vaken sa varfor inte. Och gissa om jag sag nabbdjur. Massa sma nabbdjur sag jag. Det var grymt coola dar de kajkade runt pa ytan och paminde om pyttesma bavrar. De ar inte storre an 25-30 cm. Dessutom sag jag Australiensika vildkalkoner och en sjukt stor spindel. wow!
Nar de andra tagit sig ur sangen och kakat frulle hoppade vi in i minibussen for att aka till Curtain Fig Tree. Annu ett strypartrad som vaxt snett uppat och "atit upp" trad for trad.
Dags att cykla i varmen. Men okej, varfor inte. Sa det gjorde vi. Damien som var var guide visade vagen och sammanlagt blev det val 1,5 mil cyklat i lugn takt. Som beloning fick vi bada i en tjusig sjo och slappa pa graset. Anda tills det borjade regna i alla fall. Plaskplask...
Som tur ar sa hann det sluta plaska nar vi skulle cykla de 2 km till ett roadhouse dar vi kakade utsokt och onyttig lunch. Tillbaka till Wallabylodge for att forbereda oss infor eftermiddagens strapatser, paddla kanot. Och det gjorde vi ocksa. Var vana trogen nar det galler kanotpaddlning sa hoppade jag och Anna-Maria i samma. Och det gick lite sicksack i borjan men snart hade vi kannt in varandra. Vi fick se bade fiskar, kraftor och coolast av allt en tradkanguru. Eller vi sag lite av den i alla fall. Satt sa hogt upp i tradet och det duggregnade pa oss sa det var lite klurigt att se...
Vidare pa sjon och in i en smal "flodfara" dar vi fick kliva iland. Vad hade guiden i tankarna nu? Jo, nu var det aborigintema som gallde. Vi fick leta efter stenar som vi gnuggade mot stenhallarna och medan vi gnuggade lostes smastenarna upp till stenmjol, fargat stenmjol. Mot en blota stenen blev det perfekt farg, den typ av farg som urinvanarna anvant som ansiktfarg en gang i tiden. Sa vi anvande varandras ansikten som palett och malade for glatta livet. Tyvarr sa var dagen aterigen slut. Vi plaskade i kanoterna och akte tillbaka till platsen sar vi lamnat minibussen.
Fika pa Wallaby lodge och sedan var det bara att tacka for denna gangen och hoppa in i bussen mot Cairns dar mamma vantat pa mig hela dagen, sa det var inte helt fel att komma tillbaka till stan igen. Vi var ganska trotta alla tre, jag, Anna-maria och mamma sa vi Beslutade att ga till ett stalle i narheten och kaka lite kvallsmat och det var nog ratt beslut!
Over and out!
Pa tur igen! Vi hoppade pa bussen 8.30 vilket var humant for en gangs skull! Bussen var redan full och ett glatt gang lyssnade pa guiden Cherine som berattade om dagen som komma skulle. Och bort fran Cairns for vi, upp i bergen pa serpentinvagarsom nastan slog knut pa sig sjalv. Tur att man inte var bakis och att man inte har anlag for aksjuka...
Forsta stoppet var Cathedral Fig Tree som ar ett trad som ser ut som en kyrka. Det ar ett strypartrad som borjar klattra upp pa ett annat trad och sjal naring och tillslut kvaver vardtradet och fortsatter vaxa. Detta trad var ca 800 ar gammalt och da hajjar ni att det var ganska stort. Hela tradet sag ut som rotter som klattrade uppat, mot ljuset. Vi akte vidare till omgivningarnas storsta vulkankrater-sjo dar vi fick en guidad tur genom regnskogen. Var guide visade oss bland annat ett Stinging tree. Ett trad som sticks sa illa att man kan bli sjuk av det och skickan kan kannas upp till ett halvar efter det att man stuckit sig. Vi aktade oss for de traden! Vi fick ocksa se fangrankor som man fastnar i och inte lassnar foren man haller sig stilla. Lunch pa stranden till en sjo!
Efter det for vi till dagens forsta vattenfall. Millaa Millaa Falls ar ett kant vattenfall och jag tyckte det sag ut som en filmkuliss. Sa perfekt liksom. Men vi simmade glatt ut och lat oss fotograferas och masseras av det starka vattenstralarna.
Efter kluriga lekar i bussen stannasde vi for att titta pa annu en typ av vulkankrater. Det sag ut som ett gruvhal som strackte sig minst 150 meter ner i berget. Alla hapnade utom jag och Anna-Maria eftersom vi tyckte att gruvhalen i norberg ar ungefar lika upphettsande som detta var. Men som vinnare av klurtavlingen fick jag slanga ner en sten i halet och vilken small nar stenen traffade vattnet! PAAAANG! Wow! Det var ett coolt pris att fa slanga den stenen! Pa samma plats fanns vattenfall no 2. Dar badade vi ocksa, jag gillade tvaan battre, Dinnerfalls sag i alla fall ut som ett vattenfall!
Tyvarr var dagen nastan slut i och med det. Vi akte till Wallaby lodge dar nagra av oss skulle spendera natten. Vi fikade lite och vi sex aventyrliga overnattare sa hejda till vara nyfunna vanner som akte med guiden tillbaka till Cairns. Buhu!
Vi for ivag pa platypus-spoting, alltsa nabbdjursspaning. Och vi sag.... ingenting. Guiden trostade och sa att vi kunde ta en promenad ner och kolla klockan 06 morgonen darpa istallet om vi ville se nabbdjur. Ha! Som om man skulle orka ga upp sa tidigt for att kanske se ett litet simmande djur! Fnys!
Dag 2
Jag gick i alla fall pa platypus-spoting pa morgonen. jag var anda vaken sa varfor inte. Och gissa om jag sag nabbdjur. Massa sma nabbdjur sag jag. Det var grymt coola dar de kajkade runt pa ytan och paminde om pyttesma bavrar. De ar inte storre an 25-30 cm. Dessutom sag jag Australiensika vildkalkoner och en sjukt stor spindel. wow!
Nar de andra tagit sig ur sangen och kakat frulle hoppade vi in i minibussen for att aka till Curtain Fig Tree. Annu ett strypartrad som vaxt snett uppat och "atit upp" trad for trad.
Dags att cykla i varmen. Men okej, varfor inte. Sa det gjorde vi. Damien som var var guide visade vagen och sammanlagt blev det val 1,5 mil cyklat i lugn takt. Som beloning fick vi bada i en tjusig sjo och slappa pa graset. Anda tills det borjade regna i alla fall. Plaskplask...
Som tur ar sa hann det sluta plaska nar vi skulle cykla de 2 km till ett roadhouse dar vi kakade utsokt och onyttig lunch. Tillbaka till Wallabylodge for att forbereda oss infor eftermiddagens strapatser, paddla kanot. Och det gjorde vi ocksa. Var vana trogen nar det galler kanotpaddlning sa hoppade jag och Anna-Maria i samma. Och det gick lite sicksack i borjan men snart hade vi kannt in varandra. Vi fick se bade fiskar, kraftor och coolast av allt en tradkanguru. Eller vi sag lite av den i alla fall. Satt sa hogt upp i tradet och det duggregnade pa oss sa det var lite klurigt att se...
Vidare pa sjon och in i en smal "flodfara" dar vi fick kliva iland. Vad hade guiden i tankarna nu? Jo, nu var det aborigintema som gallde. Vi fick leta efter stenar som vi gnuggade mot stenhallarna och medan vi gnuggade lostes smastenarna upp till stenmjol, fargat stenmjol. Mot en blota stenen blev det perfekt farg, den typ av farg som urinvanarna anvant som ansiktfarg en gang i tiden. Sa vi anvande varandras ansikten som palett och malade for glatta livet. Tyvarr sa var dagen aterigen slut. Vi plaskade i kanoterna och akte tillbaka till platsen sar vi lamnat minibussen.
Fika pa Wallaby lodge och sedan var det bara att tacka for denna gangen och hoppa in i bussen mot Cairns dar mamma vantat pa mig hela dagen, sa det var inte helt fel att komma tillbaka till stan igen. Vi var ganska trotta alla tre, jag, Anna-maria och mamma sa vi Beslutade att ga till ett stalle i narheten och kaka lite kvallsmat och det var nog ratt beslut!
Over and out!
Kommentarer
Trackback
